Tack för allt, Anne Lindwall

Jag vill passa på att använde lite bloggutrymme för att tipsa en utmärkt ledarskapskonsult vid namn Anne Lindwall. Hon är nämligen alldeles förträffligt skicklig och har hjälpt mig att nå mål i min karriär och även av rent personlig karaktär som jag annars hade varit långt utom räckhåll. Det i och med att jag gick en kurs i mentorskap- och psykosyntes under ledning av nyss nämna Lindwall för lite drygt ett år sedan. Var bland det bästa jag gjort och jag upptäckte sidor och styrkor hos mig själv som jag inte ens kände till. Jag är grymt nöjd på alla sätt och vis, så pass faktiskt att jag inom kort tänker gå minst en kurs till hos Lindwall. Förmodligen blir det någon form av samtalsterapi denna gång, som jag länge varit nyfiken på och det är verkligen dags att jag tar tag i det nu och bokar tid. Hon är nämligen väldigt eftertraktad Anne så det gäller att vara ute i god tid.

Kluven ifråga om presentreklam

Jag kan stundom känna mig lite kluven till det här med presentreklam, både på ett personligt och professionellt plan. Vad jag menar är jag själv rent privat kan tycka att det är lite ”tacky” att ge bort gåvor med sitt företags logotyp på. Visserligen gäller det främst om gåvan har begränsat värde och loggan är framträdande. Då känns det nämligen mer eller mindre som att man ber mottagaren att göra gratis reklam, vilket kanske inte är så uppskattat utan snarare kan ge upphov till irritation. Å andra sidan kan gåvor av det mer praktiska och användbara slaget med en snyggt reklamtryck på vara ett ganska effektivt marknadsföringsknep och det är därför jag funderar på om vi inte skull köpa in och ge bort lite sådana grejer här på mitt jobb. Men som sagt, det hela är en svår balansgång. Måste bli rätt liksom. Jag kommer ihåg ett exempel, en kompis till mig jobbade på ett företag som gav sina anställda jackor med företagets logotyp i form av en tygpatch. Av någon anledning så var det flera anställda som helt sonika sprättade bort patchen vilket gav upphov till bråk och dålig stämning. Så vill man ju inte ha det. Loggan på presentreklamen bör nog inte vara alltför framträdande .

Jag lägger mig inte i

Min syster har tydligen bestämt sig för att låta göra en smärre bröstförstoring här inom kort. Inte för att jag har några direkta invändningar mot den saken. Vore mig fullkomligt främmande att lägga mig i hennes angelägenheter och komma med moralkakor om att man ska vara glad för och nöja sig med det man fått av naturen. Nej, mår hon bättre, utvecklar en starkare självkänsla och får ett fullödigare liv eller whatever av att ha större bröst så stödjer jag naturligtvis beslutet. Det är ju ändå min syster och jag vill naturligtvis att hon ska må bra. Sedan att jag personligen tycker att hon lika gärna kunde låta bli är helt annan sak som egentligen inte hör till hit på något vis. Men så tycker jag i varje fall. Jag har liksom alltid föredragit ett något spinkigare och mer plattbröstat kroppsideal. Men ja, diffrent strokes och så vidare antar jag.

Fixa sängram i helgen

Jag tänkte nog ägna den betydande delen av helgen som kommer åt att kolla in sängramar i någon lämplig möbelbutik, helst köpa en snygg för att sedan montera den. Helst ska allt det här vara klart framåt söndag kväll. Har under en längre tid nu varit sugen på att skaffa en snygg sängram, något som jag faktiskt verkligen har saknat. Så det är på alla sätt hög tid att jag investerar i en sådan och som sagt vore det skönt att ha allt fixat när den här helgen är över så att jag kan gå vidare och fokusera på annat och känna mig trygg i vetskapen att jag har en stabil och estetiskt tilltalande säng. Enligt min mening ser det nämligen lite sjaskigt ut att bara ha en madrass utan ram ståendes rätt upp och ner på sovrumsgolvet. Jag har liksom mer klass än så egentligen och det hög tid att jag ser till att visa det.

Sover dåligt om sommaren

Jag överväger just nu att investera i någon form av fönstermarkiser för att skydda min utsatta bostad mot solens härjningar. För det går inte längre att bortse från att de hätska solstrålar som invaderar mitt sovrum är en ren plåga stundtals, kanske främst på helgerna när jag verkligen behöver sova ut riktigt ordentligt och ostört efter en lång och hektisk vecka på jobbet. Det kan jag alltså inte nu, i vart fall inte på våren och sommaren när solen går upp tidigt, och det är liksom inte rimligt att jag ska få min sömn pajat flera månader i sträck, jag pallar liksom inte med det längre. Är faktiskt inte helt osannolikt att jag blir utbränd eller något om jag måste stå ut med det där i år igen. Nej, det är på alla sätt hög tid att jag blir lite proaktiv här och ser till att skydda mig mot de enerverande solstrålarna.